Då jag lämnade Norrtälje igår morse var det regn och rusk. Kom till rangen på Österåker (Ullna har ingen range så vi spelare fick åka till Österåker föratt värma upp) och det regnar. Jag kände mig lugn och harmonisk, men helt plötsligt så hände ngt. Jag slog socket på socket på socket. Messade Mathias som skulle komma och gå caddie. Han sa att jag skulle lugna ner mig lite, att jag skulle svinga lugnt och fint som vanligt.
Jag fick lite ordning på det, men i bakhuvudet satt dom där slagen (Oklahoma shuffel kallade min Coach i USA det för).
Under lunchen avtog regnet och det blev blå himmel. Väl på Ullna värmde jag upp närspelet och puttningen, medans Mathias installerade sig på bagen.
Känner ett speciellt lugn med Mathias på bagen (precis som med pappa). Vann första hålet , hon andra och tredje hålet. På det 4 hålet (ett kort par 5, som har vatten till höger om fairway och även framför green) börjar mörka moln hopa sig och regnet kommer tillbaka. Sofia slår ett bra utslag och det är min tur. Mathias hjälper till att sikta in mig och jag börjar svinga, men i nersvänger känner jag att jag inte riktigt vill slå till bollen. Jag vågar helt enkelt inte pga rädsla att slå en socket.
Jag tappar bollen ut till höger och ner i vattenhindret (dvs Ullnasjön som går utanför). Droppar och försöker gå för green (180meter bort), slår ett kanonslag men det blir en halvmeter kort i motvinden.
Droppar igen och har nu 160 meter till pin, slår upp den i jämnhöjd med flagg. Fia väljer att gå runt vattnet i stället och efter att jag misslyckas med att chippa bollen nära hål bestämmer jag mig för att ge henne hålet. Då brakar det loss. Regnet vräker ner och det kommer en ordentlig åskknall strax intill banan. Jag som är livrädd för åskan väntar in signalen från domarna och så fort tutorna ljudit säger jag till Mathias; Nu springer jag och sen stack jag i full fart mot klubbhuset.
Efter en timmes uppehåll är det klart att gå ut och spela igen. Jag är nu 2 ner och vi har ett par 3 att spela. Vi delar det 5 hålet och går vidare. Jag vänder matchen på 3 hål och ligger nu 1 upp på Sofia. Då kommer nästa bakslag. När åskan kom så hann vi inte slå ut på hål 5 (par 3), medans bollen före oss hann slå ut på hål 6. Vi hamnade helt enkelt lite efter. Så efter hål 8 kommer en av domarna fram till oss och säger att vi båda är långsamma och att ingen av oss skulle klarat av att bli klockade. (Jag blir inte bara arg, jag är minsann inte en långsam spelare och det enda hålet som domaren kollat på oss så vet jag att jag höll tiden på varje slag, utan jag blir också stressad) Jag tappade allt pga stressen som domaren satte på oss. Till saken hör också att vi kom ikap tjejerna framför på nästa hål och sedan fick vi stå och vänta resten av hålen då vi var ihop packade som sillar.tt tag var vi 4 bollar på samma hål. Förlorade de kommande 4 hålen och låg helt plötsligt 3 ner. Sedan kom jag tillbaka igen, jag vann de kommande 2 hålen och sedan delade vi ett hål till.
På hål 16 tog jag igen det sista hålet som jag låg under med och nu var det helt lika igen. Vi slog båda ut på hål 17 med slag som liknade varandras, skillnaden var att Sofias boll studsade till vänster in på fairway medans min boll kickade rakt fram. När vi kom fram till bollarna som låg 2 meter från varandra fick vi se att min boll hade letat sig in mellan en stor sten och en enbuske. Surt sa räven! Och jag!
Fick ta och chippa ut bollen och sedan slå upp på green. Sofia lade upp andra slaget i greenkant och drog i en långputt för birdie. Nu var hon ett upp igen.
På sista hålet slår hon en drive mitt i och jag tappar återigen ut min boll till höger (rädslan att slå för att jag tror att det skall bli en socket). Jag chansar att slå mellan en massa träd, men chansningen går inte hem och hon vinner matchen.
Efter matchen så säger Sofias pappa; Det här är den konstigaste matchen jag någonsin sett. Ni delade bara 2 hål och sen har ni pendlat fram och tillbaka hela vägen.
Jag fick packa ihop och lämna Ullna, men innan jag begav mig hem så fick jag ett samtal med domaren som stressade mig så. Jag stötte ihop med honom i dörren på klubbhuset och han frågade hur det gått. Jag sa att jag förlorat på sista hålet. Han säger att det var kul att jag lyckades hålla i så länge och att det var bra fart vi fick upp. Då berättade jag för honom att vi hade tappat pga åskavbrottet och att vi efter att han varit på oss fått stå och vänta hela tiden.
Tråkigt att åka ur så tidigt men jag är glad att jag fick chansen att spela Ullna och nu skall jag jobba bort socketkänslan till nästa tävling som är nästa vecka. Dagens rangepass bjöd på många Oklahomashuttles, men är ledig i morgon med så ska ut och träna då.
För er som redan är med i Birdieracet kan jag berätta att endast 2 birdies rullades i denna tävling.
För er som inte gått med i Birdieracet så finns det ännu möjlighet att gå med.
Det är ett enkelt och rolig sätt för privat personer att vara med och sponsra mig i min golfsatstning.
Så här gör du:Du väljer en insats på 5, 10 eller 20:-. För varje birdie jag sedan gör under en tävling (endast proffesionellt tävlingar räknas. Tex. Nordea Tour, LET Access och Nordea Futures series) under året så skänker du den summan till mig. Skulle jag göra en eagle så räknas den som 5 birdies och en hole in one räknas som 10 birdies.
År 2014 gjorde jag 43 birdies på Nordea Tour (ingen eagle eller hole in one). Det hade inneburit att om du hade satsat 10:-/birdie så hade du sponsrat mig med 43*10:-=430:-
Det skulle vara roligt och betyda mycket för mig om du ville vara med i mitt birdierace.
Alla som är med och satsar minst 10:- kommer ha chansen att vinna fina priser efter säsongens slut. Det man behöver göra är att gissa hur många birdies jag kommer göra under säsongens tävlingar. Närmast vinner!
Är du intresserad av att vara med? Skicka ett email till mig på sara_larsson85@hotmail.com.
Man kan anmäla sig när som helst under säsongen (men din insats räknas ut på samtliga birdies) Nu kör vi hela vägen ner i hål och till toppen av resultatlistan!
